Idag när jag låg på min filt och kikade så kommer Stormatte med klotången. Dock hinner inte jag stressa upp mig och bli oroad, för hon bara börjar klippa min klor, som om det vore något hon gör varje dag ?

Så jag stannade snällt kvar på min filt och lät henne hållas.

Det fanns ingen anledning idag att gå i beredskapsposition. Stormatte klippte mina klor bara så där och inte ett dugg ont gjorde det.

När det var gjort fick jag godis av henne. En baggis - eller hur ?

Nu har Storhusse och jag precis varit ut på lunchpromenad. Det blev en lång och skön promenad. Bl a gick vi förbi rasthagen, men eftersom jag löpte så fick jag inte springa lös där. Så dumt tycker jag. Varför skulle det spela någon roll ?

Det var lite halt ute idag kan man lugnt säga. Storhusse halkade ett par gånger, och jag kände att tassarna vid vissa tillfällen bar gled åt helt andra håll än vad jag ville. Men en skön promenad blev det ändå.

Under promenaden mötte vi flera hundar, bl a en svart lurvig sak som bara verkade vilja ha bråk, en hane naturligvis. Jag blev så trött på honom så jag förberedde mig att gå i försvarsposition, men då var husse beredd.

Storhusse sa bara bestämd till mig att uppföra mig. Först lyssnade jag inte utan tog sats och skulle fram till hunden och "sätta honom på plats".

Sen märkte jag hur Storhusse lugnt men bestämt bara sa till mig att "lägga av". Då fattade jag att han faktiskt menade det och uppförde mig.

Vi mötte några till hundar under vår promenad, två andra tikar de hälsade vänligt men på avstånd. Sen mötte vi några hanar också, en av dem hade troligen en dålig dag, för han var otrevlig mot mig. Men så fort jag började ladda för försvar, så var Storhusse redan steget före och sa bestämt ifrån. Jag insåg att det bara var onödigt att ens försöka.

Så resten av promenaden njöt jag bara av den i sig självt. Det var skönt.

Imorse kom Stormatte upp, tittade på mig och på vår skafferidörr som stod öppen. Jag undrade vad hon tänkte just då..........

Jag hade inte varit i skafferiet för jag vet att jag inte får. Men det visste ju inte hon för hon hade sovit. Däremot kan jag bli frestad, men jag fixade det med.

Det var nämligen så att igår kväll gick Storhusse och lade sig sist i familjen. Vad han då inte tänkte på var att han lämnat skafferidörren öppen = lätt att komma åt "mat" för mig. Dessvärre har jag i den här familjen lärt mig att jag inte ska röra resten av flockens "mat" om jag inte har tillåtelse till det.

I natt hade jag inte tillåtelse. Visst var jag in i köket några gånger och luktade på den öppna skafferidörren, men jag rörde inget. Jag får inte. Det förstod Stormatte nu och om det var därför eller av någon annan orsak som hon satte sig ner och gosade med mig, bara sådär, det vet jag inte. Men hon var i alla fall nöjd - med något. Det märktes.

Idag tog Stormatte med mig ut på promenad. Det var skönt ute men lite halt. Stormatte och jag gjorde en rätt lång promenad och det fanns en massa spännande lukter överallt. Jag utforskade alla av intresse.

När vi efter en lång stund var nästan hemma så sa Stormatte till mig att gå bredvid henne, hela tiden. Då var det slut på avluktandet.

På långt avstånd såg jag en liten hund och hans matte. Han sa först inget, men när vi kom närmare så började han härja. Jag blev lite putt. Men Stormatte var ju lugn och så så jag fann ingen anledning att bråka. Men när vi nästan möttes då hade jag fått nog och gjorde ett försvar mot den där lilla jycken. Då blev inte Stormatte glad. Hon tittade på mig med väldigt arga ögon och sa "NEJ FY !" samtidigt som det tog stopp i kopplet. Jag kom av mig. Men jag märkte att Stormattes uppmärksamhet redan var någon annanstans än hos den där lilla hunden, så då fanns det ändå ingen anledning att bråka med den. Den lilla hunden blev tyst och sa inget mer.

Stormatte gick vidare och jag med. Sen var det skönt att komma hem och få lite mat i sig.

Sen gick vi in och hämtade Storhusse också, och gick ut en sväng alla tre. Storhusse försökte ta några bilder men de blev så dåliga, så det hoppade vi över. Istället blev de snöbollskrig, Stormatte mot Mig och Storhusse. Jag fångade de flesta snöbollarna i luften, men några träffade Storhusse. Men gissa om jag tyckte det var roligt ! Jösses ja, vi kunde ha fortsatt länge till.

Stormatte och jag har precis varit ute på en promenad. Det var jobbigt. Dels gick Stormatte fortare än vanligt, och dels så var hon hela tiden uppmärksam på vart jag var. Hon bara måste ha varit det, för så fort jag försökte gå före henne, utan att ha fått kommandot, så reglerade hon in mig till sin sida. Inte genom ryck i kopplet, men genom att helt enkelt vända sig om och gå åt ett annat håll. Antingen vänster eller höger, sakta ner farten och nästan stanna eller vända sig helt om och gå i en annan riktining.

Var jag då inte bredvid och med, så blev det ett ryck i kopplet just av att jag inte var uppmärksam nog. Det tog max 3 gånger, sedan gick jag bredvid eller bakom Stormatte. Jag måste ju ha koll på henne. Då var det enklast att gå bredvid eller bakom där hade jag bra koll på vart hon tänkte ta vägen, och det kändes mest behagligt. Men när jag väl gick där jag tydligen skulle då var det mysigt. Då kliade Stormatte mig bakom öronen eller klappade om mig.

Ja usch det säger jag bara. Det här med att löpa är inget roligt. Idag var första dagen för min löpning säger Stormatte. Hur kan hon veta det ?

Jag själv vet bara att det luktar konstigt och jag känner mig "smutsig" och bara måste tvätta mig hela tiden. Dessutom så får jag inte gå vart jag vill, jag får inte hälsa på vem jag vill, men framförallt jag måste står ut med gliringar från hanhundar som jag träffar på avstånd. Det hörs ju lång väg vad de snackar på för sätt, ja utom en, han verkade vara en gentleman. Men eftersom jag inte tilläts hälsa på honom så fick jag aldrig ta reda på om första intrycket var korrekt eller inte.

Ta t ex en annan hanhund jag mötte häromdagen, en pudel var det. Vet du vad han sa ?

"Aha tjejen du luktar intressant - ska vi lattja runt lite ?"

Han var så frånstötande så jag blev skitförbannad. Men då blev Stormatte den som tog itu med det.

Hon bad hans Stormatte att hålla i honom bättre och på behörigt avstånd eftersom vi inte ville ha oönskade valpar. Och hon lät definitivt som om hon menade det också.

Sen sa hon till mig, när han gått förbi, att uppföra mig bättre.

OK tyckte jag, men han var ju faktiskt otrevlig.

Äntligen blev det en längre promenad, men med Stormatte. Hon kom hem för några timmar sedan och tog ut mig på en mysig promenad. Det var rätt skönt. Vi gick en sväng i dalgången här i närheten. Där fanns det lite spännande dofter.