Vid 6 tiden imorse kom Gammelmatte och väckte mig och Oskar och släppte ut oss i rasthagen en stund. Det var jättekallt och jag som nyss hade vaknat frös rätt rejält. Men Oskar han har ju en massa päls, så han frös inte mycket. Sen är nog han mer van vid lite svalare temperaturer än mig, för hos min nya familj är det rätt lagom varmt för mig, men för Oskar skulle det vara lite väl varmt tror jag. Här hos Gammelmatte är det kallare såväl inomhus som utomhus. Men jag vänjer mig nog. Men just nu frös jag och ville inte leka alls. Jag ville bara komma in och få krypa ihop och värma mig på vår sovfilt. Efter en evighet, tyckte i alla fall jag, så kom Gammelmatte och släppte in oss. Då fick vi frukost också. Sen gick i alla fall jag och lade mig en stund till. Oskar han bara väntade på att få gå ut ännu mer tror jag. Men inte jag !

När jag efter en relativt kort resa kom hem till Gammelmatte, så fick jag gå ut i en rasthage där en av mina kompisar redan väntade på mig. Han och jag har jätteskoj tillsammans. Den här gången var inget undantag. Oskar, han heter så, småretades med mig och jag svarade, sen jagade vi varandra flera varv runt rasthagen, innan vi till slut var rätt trötta båda tvpå, och dessutom behövde jag "gå på toa".

Så när det sedan var gjort så fortsatte vi att busa ett tag till, innan Gammelmatte kom och tog in oss i sitt hus.

Där väntade maten på oss, och gissa om den smakade bra. Jag upptäckte att jag var jättehungrig och slängde i mig maten, men så tog det tvärstopp och jag måste släppa ut lite luft. Sen kunde jag fortsätta att äta resten av maten, men då åt jag betydligt saktare. Oskar var klar långt före mig han.

Sen vilade vi en stund på maten, innan det var dags för en rastning till innan natten. Vi fick gå ut i rasthagen igen men orkade inte busa så värst mycket den här gången, utan gjorde mest bara det vi skulle innan vi fick gå in igen och sova. Oskar och jag fick sova i samma rum, det var skönt för då kunde vi värma varandra.

Stormatte berättade att jag skulle få ut och åka bil idag.

Jag förstod inte då vad hon menade, men eftersom hon lät alert så var det nog något bra. Efter en stund ringer det på dörren. Stormatte sa till mig att sitta ner och vänta, medan hon öppnade dörren. Jag visste redan vem som var där för jag hade redan hunnit tagit reda på vem det var. Jag kände doften av en bekant långt före Stormatte upptäckte att det ringde på dörren. Utanför står den här damen som jag kallar Gammelmatte och som jag bodde hos en kort tag innan jag fick flytta till min andra familj, och sedan till den här familjen. Ni vet hon som har så många skojiga djur att busa med.

Jag blev glad för jag visste att hos henne fanns också två av min bästa kompisar som jag gärna lekte med.

Hon tog på mig kopplet och jag fick följa med henne ut. Men lite snopen blev jag när Stormatte inte följde med. Men det går ju bra ändå.

Sen fick jag följa med hem till "Gammelmatte" i hennes bil.

"Gammelmatte" berättade att det var för att min Stormatte och Storhusse var så hängiga och hade feber. De behövde lite vila och lugn och ro sa hon, så då skulle jag få vara hos henne ett tag, tills de piggnat till  lite mer.

Hon är snäll "Gammelmatte", men hon är sträng. Dessutom pratar hon ofta med mig. Jag förstår ju inte allt hon säger, men jag hör ju om hon är glad, ledsen, arg eller stressad. Så det brukar inte bli några missförstånd där särskilt ofta.

Äntligen är åtminstone Stormatte uppe lite mer.

 De senaste 3 dagarna har Stormatte, Storhusse, och Mellanhusse bara hasat omkring i morgonrock och tofflor. De har snörvlat, hostat jättemycket, nyst, sovit, och tvingat i sig mat (inte för att jag fattar hur det kan vara svårt att äta) och druckit en hel massa vatten och sk "julmust". Det har bara varit jag och Lillhusse som varit på alerten.

 Stormatte och Storhusse har turats om att sova några timmar här och där. Någon måste ju ta hand om oss andra, och nu de senaste två dagarna har det mest varit Stormatte. Så hon har i alla fall piggnat till lite.

Mellanmatte och hennes "hankompis" har rest till varmare länder och är alltså inte ens hemma.

Vad gäller promenader så har det bara varit jättekorta och för det mesta lite tråkiga rastningspromenader. Och det går väldigt sakta allting, som i "slowmotion" som jag hörde någon sa att det hette när det gick sååååå saaaakta. När jag tittat frågande på Stormatte så säger hon att de beror på att de är "sjuka och har hög feber". Alla utom Lillhusse och jag.

 Storhusse har visst haft 39,4 (säger stormatte), Mellanhusse har legat mellan 38,7 - 39,7 och Stormatte har haft runt 38,5 - 39,1 säger hon.

Det säger inte mig så mycket men det kan förklara varför inget skrivits här på flera dagar. Nu hoppas jag att Stormatte verkligen är på bättringsvägen.

 Men jag blev lite orolig nu på kvällen, för då höll hon på att tappa balansen - ja det såg i alla fall ut så för hon grep tag i en bänkskiva och höll sig uppe. Just nu sitter jag här med huvudet i hennes knä, bara för att se att allt är ok. Men lite orolig blir man ju, för jag har ju inte sett dem så här hängiga och underliga förut. Nej nu ska jag nog följa Stormatte till sängen, så hon kan lägga sig ordentligt. Storhusse och Mellanhusse är uppe just nu så nu är det Stormattes tur att sova.

Vi hörs !

Här äts det godis av och för tvåbenta. Lillhusse tappade en smula "Snickers" till mig. Det såg ingen, för jag var snabb och tog den. Den var söt och god. Undrar om det finns mer ?

För övanlighetens skull gjorde Stormatte och Storhusse sällskap tillsammans ut med mig ikväll. Det var skoj. Vi gick en för mig ny runda och den var lång ! Det var rätt mörkt ute så Storhusse tyckte att jag kunde gå först. Så blev det.

Idag medan jag låg och väntade på att något skulle hända, så ringde det plötsligt på dörren ! Upp for jag för att möta "Vem än det nu var" i dörren. Men Stormatte var i vägen och höll sig framför mig hela tiden, så jag kunde inte komma förbi. Hon krävde plats och till sist så blev hon så bestämd i sin position, men hon sa inget, men jag kände att jag måste vika undan för henne och ge henne platsen framför dörren. Då sa hon att jag var duktig.

Nu trodde jag dte var fritt fram att gå till dörren, men nehej du, jag kom inte förbi så jag måste flytta på mig. Det var "stormattes dörr". Jag lade mig ner och väntade.

När matte öppnade dörren så kom det en ljuvlig doft från den där personen i dörren. Jag satte nosen i vädret och sniffade och tänkte resa mig, men då sa Stormatte "stanna". Sedan sa hon till mig att "sitta" upp,  och "stanna kvar", så jag satte mig upp och stannade kvar. Men kunde inte låta bli att sniffa i dörren. Mmmmm det luktade så gott att det vattnades i munnen !

Så ropade Stormatte på Mellanhusse och sa något i stil med "Pizzabudet har kommit", då kom Mellanhusse genast ut från sitt rum. Sen kom de där "väldoftande" sakerna in i vår bostad och jag följde efter Mellanhusse när han bar in dem. Kan de vara till mig månne ? Nehej.

Men Lillhusse då, han ville sitta i vardagsrummet, men nej du där fick jag inget heller. Stormatte, Storhusse och Lillhusse själv var väldigt uppmärksamma. Så det var bara att vänta. Det visade sig att det senare lönade sig. För när alla ätit sig mätta så kallade Stormatte på mig.

Jag fick sätta mig ner, sen gav tog hon fram en pizzabit som jag skulle få. Jag tänkte ta den omedelbart, men det fick jag inte. Så jag väntade snällt. Då matte sen sa att jag skulle lägga mig ner så gjorde jag det. Nu visste jag vad som förväntades av mig när Stormatte kom. Så jag väntade medan hon lade pizzabiten på min tass. Sedan när "Varsågod" kom så tog jag för mig. Mmmmmmm den smakade precis så gott som jag trodde.

Mellanhusse reste sig dock efter en stund och tog på mig kopplet och jag fick äntligen gå ut ! ! ! Jag hade bråttom må ni tro ! Jag hade nyligen hört några andra hundar och ville gärna heja på dem.

Mycket riktigt, vi såg dem komma och jag försökte hälsa på dem, men Mellanhusse sa "NEJ, FY MEYA" när jag drog och morrade till dem för att jag ville komma dit.

När jag inte ville lyssna blev han arg och ryckte till i kopplet så att jag satte mig ner och blev tyst, i rena överraskningen. Så fort jag försökte resa mig igen, så upprepades samma sak.

Mellanhusse lät arg och sa "NEJ MEYA" med en väldigt bestämd ton. Så jag var tvungen att lyssna och göra som han sa, följa med honom lugnt och sansat. Sen gick resten av promenaden utan problem eller andra äventyr.